BeautifulLife

Då mina vänner var man precis hemkommen från en minst sagt händelselös kväll på jobbet.
Ja, om man räknar bort det gamla vanliga på just detta ställe. Lite kasta glas, lite bråk, lite poliser, ja ni vet.

När jag äntligen klappat ihop butiken för kvällen och lämnat krogen och alla dess kryckmongon, då möter jag GIVETVIS ett nytt.
När jag kommer upp till spärrarna är det en kille just på väg ut.
Eftersom det är jävliga 22 minuter kvar till det att mitt tåg ska gå slår jag mig ner inne.
Killen som var på väg ut vänder. Han är riktigt ful och tydligt påverkad av något. Han kommer fram och slår sig ner bredvid mig.
- Hej! Kläcker han ur sig.
- Ja hej du, säger jag lite kort.
- Väntar du på tåget?
(Aha, han är inte bara ful, han är dum också! Här sitter jag i väntsalen till tunnelbanan och han frågar om jag ska med tåget!!!)
- JA! Vad fan skulle jag annars göra här?

Jag ringer upp Stefan som får agera riddare för kvällen.
Vi tjötar lite skit och jag hör att killen försöker prata med mig.
Vilket jag totalt ignorerar, enda fram till det att han petar på mig och säger;
-Kan du fråga dom (han pekar på ett gäng killar som sitter precis på bänken bredvid) om dom kan svenska?
- Gör det själv!!
Jag går ut och ställer mig på perrongen istället.

Det tar någon minut eller så och sen kommer han ut och ställer sig och glor.
Tack vare kryckmongon på krogen som var duktiga på att reta upp mig var det inte mycket som krävdes för att ångmaskinen skulle explodera. Jag skrek högt åt killen och undrade, likt en fjortis, vad hans problem var.


Några runt omkring stämplade mig antagligen snabbt som psykiskt störd.
Eftersom dom varken kunde veta om polackerna på krogen som retat upp mig eller om killens idioti innan såg dom bara en brud gå bananaz halvt oprovocerat....


Ja, jag ville bara dela med mig av detta.
Nu ska jag gå och snyta ut mina inälvor (helvetes förkylning), dricka en kopp te och se på friends with benefits!


Ja tja, det var jag.
Mikaela "psykiskt störd" Palmgren!
Morsning!