The return...

Amigos y Amigas.  Ni vet hur jag är! Och hörrni, efter ett 4 års intensivt förhållande som har haft sina ups and downs krävs en paus ibland. Och nu har jag pausat färdigt... Tror jag. Man vet aldrig vad jag känner för. Men idag kände jag för att blogga.  Ni kan inte ana vilken alldeles superfin dag jag ändå har haft. Och egentligen har inte något speciellt hänt utan vaknade som omväxling bara upp med ett leende på läpparna.  Än håller humöret i sig men ni ska veta att snart har mitt  leende tryne förvandlats till ett ikke så leende tryne. Det här stället suger ur en all positivitet man kan tänkas ha...  5 lååånga timmar kvar innan man får sätta kurs hemåt.  4 timmar och 58, 57 minuter... Ja men vi hörs sen då. Lite ledigare, lite bittrare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0