BeautifulLife

Varje kväll sitter jag här framför datorn.
Vad får jag ut av att sitta här.

Dag ut och dag in, kväll efter kväll.
And still it's only silence I get.

Bilder på bilder dyker upp om hur bra allt är i Magalluf.
Om hur livet bara lever vidare inom den där tjocka, nästa oigenomträngande bubblan man befinner sig i.
Allt är så OK, där alltså. Allt man gör spelar ingen roll. Man bara är. Man gör det man känner för just i den stunden. Ingen dömmer dig. Ingen kräver nått av dig. Inanför den där bubblan svävar du, om du tänker efter, alltid på rosa moln.
Den där bubblan har JAG spräckt för nuet. Det var inte lätt men den är borta.

Nu sitter jag här, i min soffa med min laptop i knät och väntar på att det ska finnas connection mellan verklighet och bubbla. Den finns inte. Den finns inte alls. Och jag frågar mig vad som hänt. Jag undrar om en sommar bara kan suddas bort som om den aldrig funnits.

Det här borde inte vara så svårt som det är.
Jag vet inte hur jag ska förklara det, det är säkert svårt att förstå om man inte varit där, eller varit med om det.
Den bästa förklaring är sanningen:
"Magaluf är ingen charterort, det är en livsstil".

Låter inte det som något man rycker på axlarna över och säger "säkert"!
Jo, jag vet.
Men det är så!

6 veckor har gått, det är en hel höst, en hel vinter och en hel vår kvar...

Jag vill så gärna bara kliva in i den där bubblan igen.
Fri från bekymmer, fri från känslor, fri från saknad, fri från VERKLIGHETEN!