BeautifulLife

Har nu kommit hem från jobbet.

Idag har varit en sån där underbar dag... Inte.
Usch, blä o hej då!

Jag borde ha vant mig vid det här laget.
Men nej...

Idag kom det in en alkoholiserad pappskalle på krogen.
Han köpte en öl och gick givetivis fram och satte sig vid BJ-bordet där jag satt helt ensam.
Det första han säger, på sån där sluddrig svenska som normalt pratas av full-gubbar, är;
"Jag ska inte spela, jag spelar aldrig".

Nehe, kul, tänkte jag. En sån där rolig typ som ska berätta hela sitt jäääätte intressant liv för mig nu.

Ja och självklart, han började prata på.
Om tiden han spenderat på Jamaica och hans hemland Finland och om hur fint det är där.
Jag är inte den som är otrevlig bara sådär.
Men pratet om honom övergår i prat om mig, från hans sida då givetvis.
Hur jag ser ut, vad jag har för örhängen, hur gammal jag är.
Sen sa han någonting som jag inte uppfattade, men å andra sidan lyssnade inte så nog.
Han avslutade meningen med att säga, "eller hur, bejbi"!

Kalla inte mig det, svarade jag honom.
"Vadå då BEJBI, ska du säga till att dom ska slänga ut mig?" Får jag tillbaka.
Ja, kanske, om du inte skärper dig, svarar jag.
Nu orkade jag inte bry mig och ignorerade gubben.

"åå, är du arg på mig nu".
"Men vadå, vi ska väl inte vara osams"
"Men BEJBI, det gör inget om du är arg på mig, när jag går härifrån och går hem och lyssnar på skön klassisk musik kan jag sova gott för jag vet att du är arg på mig..."
"Är du det, BEJBI".

Jag orkade inte mer.
Sa till honom att sluta provocera mig, sluta kalla mig bejbi, m.m.

En av dom som jobbade på stället, såg till att gubb-jäveln flyttade på sig.
Så gubben satte sig såklart vid bordet närmas mig och fortsatte.
Men gud vad töntigt, är du så sur på mig.
Sen började han tjata på personalen, om att "turkar är ju såna", "ska ni ge mig styk nu eller", "jag är faktiskt från Finland"

Killen i personalen fick honoom att lugna ner sig.
Men så fort han var utom sikte så började gubben:
"Bejbi, varför gör du sådär med spelmarkerna"
"Å, vad du kan Bejbi"
Jag slutade genast leka med markerna.
Men han fortsatte.

Personalen sa till honom igen att inte prata med mig.
Efter en låååång stund hade han druckigt upp sin öl och gick.

Bara för att jag är typ 3 ggr så ung som "dig" ger det inte dig rätten att i ett nedvärderande syfte kalla mig för "Bejbi, gumman, sötnos, stumpan, älskling" eller vad fan det nu är "du" kläcker ur dig.

PAPPSKALLAR!!

Det är såna som gör att jag blir trött på jobbet jag egentligen gillar.

Sen finns det självklart dom som stumpar och gummar en på ett skämt-aktigt sätt.
Vilket är ok.

Men dom andra kan bara slänga sig någonstans där det är hårt.

En månad kvar!