Lichöping, jadå!
Igår jobbade jag ute i Vårby.
Kan ni tänka er vad som hände...
Det kom fram en farbror, han var väl sisådär 65-70 år.
Han kom fram och sa nått om att jag var vacker och blaha blaha.
Sen frågade han vart jag var född. Jag svarade Stockholm.
Men du har inte Stockholms dialekt fick jag till svar.
Nej, sa jag. Jag är uppvuxen i Lidköping.
Sa du Linköping eller Lidköping, frågade han.
Lidköping.
Men då känner du ju till Skaragatan 33 sa han och blev alldeles till sig.
Gubben var från Lidköping. Han hade gått på De la Gardie.
Han hade dock lämnat Lich för länge sedan, typ -62 tror jag han sa.
Haha, komiskt tyckte jag.
Sen sa han, men i Lidköping säger man väl inte Lidköping utan Lichöping.
Oh my...
Tänk att det kan kännas så när man träffar folk från det stället lite överallt.
Som Pontus i Magaluf... Lichöping!
Then it's actually löööv for that place!
Naaaaaw!! I'll bet you totally made his day! And vice versa... :)
