Barns brutala ärlighet
Hoppsan Kerstin!
Nu har jag så mycket att säga så jag vet inte i vilket hörn jag ska börja...
Med dagens "Big No" kanske?
Idag kan man nog förresten kalla det HUGE NO!!
Fransk manikyr är alltid snyggt. Men hallå!?
Fransk Pedikyr? NO, NO, NO!!
GROSS!!
Har jag sagt att det måste gå någon form av snuskig epidemi i Lidköping nu?
Inte? Men det gör det...
Kärleks-fjanteri kallas den visst.
Överallt finns dessa par som inte kan slita sig ifrån varandra.
Går och håller handen och är alldeles två-och-tvåiga och
pussipussiga. "GÅ HEM!!" Vill jag bara skrika till dom.
Men det går ju inte, utan jag får vara trevlig ändå och försöka svara
på deras frågar medan dom står med tungorna nere i varandras halsar och verkar
helt ointresserade av svaret på frågan dom nyss ställt.
Så, ser man en hunk komma in i affären kan man lätt räkna med att fram bakom
hyllorna kommer självklart en ytte-pytte-liten tjej med en mage som ser ut som
en traktor precis kört över den. Alltså obefintlig.
Såg häromdagen en hunk vandra in i butiken, sträckte lite på mig för att se om
han hade en kort sak med sig. Såg inget.
WOW, tänkte jag... Sen rullade det fram en barnvagn. Well, surprise surprise!
Så... angående dessa ytte-pyttesmå tjejers magar jag nämnde nyss.
Det har jag hela dagen tänkt blogga om.
Kommer hem, sätter mig och käkar.
Efter maten kände jag att jag var lite törstig så jag öppnade min
Ramlösa-flaska.
Då kläcker Damjan ur sig.
- "Du kommer bli tjock." (han är 4 år)
Ehm, what?! Vad sa du? Sa jag...
Han svarade att eftersom jag äter så mycket kommer jag bli det.
Jag som var helt chockad efter det uttalandet, frågade honom lite försiktigt:
"Men jag äter väl inte mer en någon annan"
Joo, enligt honom gjorde jag det.
Indira då (som är 3) vill absolut vara som Damjan och tycka som honom,
så hon var inte sen att haka på i samtalet och helt hålla med brorsan om att
jag var nog lite tjock.
WHAT???!!!
Helt förstörd över detta satt jag i några sekunder och funderade...
Då sa Damjan.
Jaa, du är rätt så tjock nere på magen men inte uppe.
Sen la han på ett leende på läpparna som om han skulle sagt
något snällt. Och det gjorde han ju iofs. I hans mening ville han ju bara
säga att jag inte var tjock hela jag.
Snällt.
Men jaha, tänkte jag. Så han säger då (utan att mena det så självklart men hur ska jag annars tolka det) att jag har en tjock mage, men det gör inget för jag har ju inga bröst.
UPPMUNTRANDE!! Verkligen!
Hurra för den här dagen!!
Jag, en aning deppad uppe i Storlien! Skulle kunna varit jag idag...
Jag tror jag måste köpa något fint till mig själv imorn att trösta mig med...
Ett par skor kanske...
Någon utav höstens news som kom idag (inte converce-LAL'sen men dom andra")
Fast nää, jag behöver ett par sötisar, ett par tygskor får det nog bli...
Hade mer att blogga om, men det har jag glömt nu eftersom jag kom ihåg hur
deppig jag var...
Nu har jag så mycket att säga så jag vet inte i vilket hörn jag ska börja...
Med dagens "Big No" kanske?
Idag kan man nog förresten kalla det HUGE NO!!
Fransk manikyr är alltid snyggt. Men hallå!?
Fransk Pedikyr? NO, NO, NO!!
GROSS!!
Har jag sagt att det måste gå någon form av snuskig epidemi i Lidköping nu?
Inte? Men det gör det...
Kärleks-fjanteri kallas den visst.
Överallt finns dessa par som inte kan slita sig ifrån varandra.
Går och håller handen och är alldeles två-och-tvåiga och
pussipussiga. "GÅ HEM!!" Vill jag bara skrika till dom.
Men det går ju inte, utan jag får vara trevlig ändå och försöka svara
på deras frågar medan dom står med tungorna nere i varandras halsar och verkar
helt ointresserade av svaret på frågan dom nyss ställt.
Så, ser man en hunk komma in i affären kan man lätt räkna med att fram bakom
hyllorna kommer självklart en ytte-pytte-liten tjej med en mage som ser ut som
en traktor precis kört över den. Alltså obefintlig.
Såg häromdagen en hunk vandra in i butiken, sträckte lite på mig för att se om
han hade en kort sak med sig. Såg inget.
WOW, tänkte jag... Sen rullade det fram en barnvagn. Well, surprise surprise!
Så... angående dessa ytte-pyttesmå tjejers magar jag nämnde nyss.
Det har jag hela dagen tänkt blogga om.
Kommer hem, sätter mig och käkar.
Efter maten kände jag att jag var lite törstig så jag öppnade min
Ramlösa-flaska.
Då kläcker Damjan ur sig.
- "Du kommer bli tjock." (han är 4 år)
Ehm, what?! Vad sa du? Sa jag...
Han svarade att eftersom jag äter så mycket kommer jag bli det.
Jag som var helt chockad efter det uttalandet, frågade honom lite försiktigt:
"Men jag äter väl inte mer en någon annan"
Joo, enligt honom gjorde jag det.
Indira då (som är 3) vill absolut vara som Damjan och tycka som honom,
så hon var inte sen att haka på i samtalet och helt hålla med brorsan om att
jag var nog lite tjock.
WHAT???!!!
Helt förstörd över detta satt jag i några sekunder och funderade...
Då sa Damjan.
Jaa, du är rätt så tjock nere på magen men inte uppe.
Sen la han på ett leende på läpparna som om han skulle sagt
något snällt. Och det gjorde han ju iofs. I hans mening ville han ju bara
säga att jag inte var tjock hela jag.
Snällt.
Men jaha, tänkte jag. Så han säger då (utan att mena det så självklart men hur ska jag annars tolka det) att jag har en tjock mage, men det gör inget för jag har ju inga bröst.
UPPMUNTRANDE!! Verkligen!
Hurra för den här dagen!!
Jag, en aning deppad uppe i Storlien! Skulle kunna varit jag idag...
Jag tror jag måste köpa något fint till mig själv imorn att trösta mig med...
Ett par skor kanske...
Någon utav höstens news som kom idag (inte converce-LAL'sen men dom andra")
Fast nää, jag behöver ett par sötisar, ett par tygskor får det nog bli...
Hade mer att blogga om, men det har jag glömt nu eftersom jag kom ihåg hur
deppig jag var...
Kommentarer
Trackback
