BeautifulLife

För 147 dagar sen gick jag på tåget i Skövde. Tåget som gick till Storlien. Vem kunde då ana att jag, som var så trött på allt som hade med Lidköping och med folket där att göra, skulle längta tillbaka? Jag kunde verkligen inte det. Jag var så glad för att äntligen få komma bort från den där skit-hålan och bort från samma människor man såg överallt varenda dag.

Nu, 147 dagar senare sitter jag på mitt rum uppe i Storlien och räknar dagarna till tåget går hem igen.

Efter 147 dagar med fest, fylla, smuts, sex, ånger, bråk m.m. längtar jag hem till den "normala vardagen" i Lidköping. Jag kan egentligen inte fatta att jag säger det.

Å andra sidan är det väl kanske inte just Lidköping i sig jag längtar efter utan, Mamma, Sabina, Mormor, Lotus, Erkan, Tess, Natta, ja alla man känner (det var väl iofs inte många mer än dom jag räkna upp). Jag längtar t o m tillbaka till jobbet på Sko Svensson. Förstår ni? Jag tyckte det var rätt trist att stå där hela dagarna när ingenting hände. Men jag saknar det nu. MASSA!!